“I tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och tillbad böjd mot änden av sin stav.
I tron påminde Josef på sin dödsbädd om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle ske med hans ben.”
Heb.11:21-22
Två personers sista ord innan de lämnar det jordiska livet: ”den döende Jakob – Josef på sin dödsbädd.”
Vad som inte kommer fram i översättningen är att det används två olika ord på grundspråket om deras död.
Om Jakob används ett ord som helt enkelt betyder att dö; termen syftar på livets upphörande, slutet på den jordiska tillvaron.
Om Josef används ett annat ord som betyder att föra till fullbordan, att nå slutmålet; ordet fokuserar på att nå den nödvändiga slutpunkten; att nå sin slutgiltiga och eviga bestämmelse.
Orden indikerar därför två olika slags liv: Jakob nådde aldrig den fulla bestämmelsen med sitt liv, vilket däremot Josef gjorde.
Orsaken var att de hade levt två helt olika slags liv.
Jakob var en bedragare ända tills han mötte Gud vid Jabboks vadställe och hans egenförmåga fick sig en rejäl knäck. Då förändrades hans identitet och Israels folk fick sitt namn efter honom. Han fick förmedla välsignelse till alla sina och Josefs söner, och Gud kallar honom sin tjänare. Men i slutet av sitt liv säger han till Farao: ”Få och svåra har mina levnadsår varit.” (1 Mos.47:9)
Berättelsen om Josef däremot handlar om en av de vackraste karaktärerna i Gamla Testamentet, en av de få som det inte nämns något negativt om. I många hänseenden är han en lysande förebild till Kristus. Han var sin fars älsklingsson och var lydig och lojal mot honom och älskade också sina bröder, trots att de hatade honom. I slutet av berättelsen i första Moseboken läser vi att han helt förlåtit sina bröder och vittnade om att Gud vänt deras onda avsikter till något gott för att rädda många människors liv, precis som med Jesus.
Han var pålitlig och trogen i sin tjänst vart han än kom och övervann oerhörda frestelser och prövningar tack vare sin djupa gudsfruktan och blev inte bitter trots att han blev orättvist anklagat och förnedrad. Därför upphöjde Gud honom till Egyptens mäktigaste man näst Farao och använde honom att rädda den dåtida världen från svält.
Man dör som man har levt!
Vilket blir ditt slut?
