VILLOANDAR

”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror.”
1 Timoteus 4:1
I samma ögonblick som vårt fokus och vår betoning avviker aldrig så lite från Jesus Kristus själv, börjar villoandar omedelbart att utföra sitt vilseledande arbete i församlingen och i våra liv som troende.
Djävulen hatar Jesus Kristus och gör sitt yttersta för att avvärja Gud Faderns mål och syfte för varje troende: att förvandla oss till sin älskade Sons härliga avbild och göra församlingen till den fullständiga och kompletta manifestationen av Jesus Kristus. Han kan inte glömma att Kristus är den som krossade hans huvud och vet därför att varje Kristus-fylld troende och församling är hans besegrare och förstörare av hans onda planer.
Så länge som våra ögon är fästa på Kristus som vårt enda fokus och förblir i honom som den enda
källan till allt vi är och gör, kommer den helige Ande att flöda i full kraft i församlingen och varje troende för att upprätta Guds rike på jorden och omintetgöra varje ogudaktigt syfte hos Guds ärkefiende.
Men när vi börjar fokusera på andra saker och betona alla möjliga läror och andliga manifestationer, kvävs den Helige Ande och dörren öppnas för villoandar att börja sitt vilseledande arbete.
Många kyrkor och predikanter idag är precis som de troende i Korint: de är helt upptagna av och fokuserar endast på Andens gåvor och andliga manifestationer. Paulus var därför fast besluten att komma till dem för att inte predika något annat än Kristus och honom som korsfäst (1/.). Han visste att ”ordet om korset är Guds kraft” (2/.), och att helvetets alla demoner skälver för detta budskap, i vetskapen om att de alla genom korset ”blev gjorda till allmänt åtlöje” (3/.). Därför gör de sitt yttersta för att dra vår uppmärksamhet bort från den huvudsakliga kraftkällan.
Men vi måste alltid ha blicken fäst vid Jesus och hans stora triumf på korset 4/.). Annars faller vi lätt offer för bedrägliga villoandar.
(1/. 1 Kor.2:1-2); (2/. 1 Kor.1:18); (3/. Kol. 2:15); (4/. Heb.12:2-3)